Om

Rupstjärn (uttalas ungefär "Rups-tjärn") tillhör Sundborns gamla socken, gränsar till Svärdsjö och ligger 17 km NNO om Falun. Länsväg 850 från Falun mot Svärdsjö går rakt genom byn, som i dag består av 34 hushåll med 60 vuxna och 28 barn.

 

Då Rupstjärn hörde till Svärdsjö socken, gick sockengränsen över sjön Toftan och Björnön till Galgbacken på Rupstjärn samt vidare till Råberget. Längs gränsen finns väl bevarade gränsmarkeringar bestående av stora stenrösen som genom byalagets försorg har utmärkts med skyltar och rösesbeskrivning från gränsbestämningen år 1753.

 

På en karta över Kopparbergslagen vid 1500-talets mitt, upprättad av B. Boethius 1963, finns utsatt ett "skattehemman" som heter Snysningsboda på den plats där byn Rupstjärn ligger. I en mantalsbok från 1540 finns den upptagen men stavas då Snijssingssbodha. Enligt jordeböckerna under tiden 1539 - 1550 fanns det bara en bonde på Snisingsboda.

 

Sjön Rupstjärn lär en gång ha kallats Hedtjärn och byn Hea.

På Georgen Holstensons "Charta öfwer Swärdsiö Sochn 1667" står "Röse på Heden", där finns även en gård utritad vid Riset och en vid "Låmswijk". På Hans Sohlmans karta över Sundborns socken från 1825 finns tre gårdar inritade vid Rupstjärn.

På återstoden av grusåsen mellan Kårtäkt och Rupstjärn ligger Stegelröset, gränsmärke mellan Sundborn och Svärdsjö till och med 1873 då Rupstjärn införlivades med Sundborn. Den nya vägen till Svärdsjö korsar den gamla vägen nedanför röset.

Detta ligger 25 meter öster om den gamla vägen och 60 meter från den nya, väl synligt men inte längre fruktat. Nedanför röset och delvis på den nya vägen låg nämligen de båda socknarnas gemensamma avrättningsplats - Galgbacken.

Både hästar och kuskar skyggade när de for förbi denna plats. Liken av de värsta förbrytarna uppsattes fordom vägfarande till skräck och varnagel. På Galgbacken nedgrävdes döda straffångar och självmördare. Ingen vågade bo i närheten av Galgbacken, där det spökade. Den sista avrättningen på Galgbacken lär ha ägt rum i början av 1820-talet.

 

 

 

Straffen fordom var fruktansvärda

 

För tidelag (samlag med djur) var ofta straffet levande begravning.

Den 29 maj 1751 avrättades drängen Erik Hansson från Storsveden för tidelagsbrott begånget den 21 mars, efter såväl Häradsrättens som Svea hovrätts dom den 9 maj att "halshuggas och på bål brännas". Han var 22 år gammal. Efter vad som berättas så fördes också kon som han nyttjade till Galgbacken där även den avlivades och brändes.

Rådbråkning (se nedan) avskaffades i Sverige år 1835, (sista gången verkställt 1735), stegling 1841, hängning 1858 och halshuggning år 1910.

De s.k. skamstraffen och prygel (spö och ris) slopades år 1841 och 1845. Men för rymmare avskaffades prygel först 1923.

Gatlopp var en vanlig strafform. Den lindrigaste formen för internering var ett antal dagar i fängelse på vatten och bröd. Denna strafform avskaffades 1884.

 

Namnet Stegelröset tyder på att det i Rupstjärn (som fordom torde ha hetat Heden) även utmätts kvalificerade, d.v.s. skärpta dödsstraff. Ett sådant utfördes så att efter halshuggningen styckades kroppen i ett antal delar som sattes upp på pålar eller hjul. I Svärdsjö församlings dödsbok ges exempel härpå: "1707, den 30 juli, avlivades Lars Larsson Driven samt sattes på 2:e stegel, 46 år, 6 veckor". Stegel är det fornnordiska ordet för stake, påle. Larssons lik klövs alltså och halvorna sattes upp invid landsvägen. Han var soldat och hade tillsammans med en annan krigsman slagit ihjäl bonden Anders Mickelsson på ett synnerligen rått sätt.

 

Rådbråkning var en grad värre. Den dödsdömdes lemmar sönderbräcktes av ett tungt hjul. Därpå gavs offret nådestöten med en dolk och spändes upp på ett hjul till allmän beskådan. Också denna strafform torde ha förekommit på Stegelröset.

 

Men svärdsjöforskaren Karl Linge framhåller att han i domböckerna funnit få grova brott i Svärdsjö under 1500-1600- talet. Sundborns kyrkoarkivalier är förvarade i Uppsala, därför vet vi inget om förbrytare därifrån som avrättades på Galgbacken, men mord förekom då och då.

 

I Svärdsjö dödsbok står det bl.a. att gårdfarihandlaren Andreas Carlsson från Länghem i Västergötland mördades på skogen mellan Övertänger och Lamborn den 1 nov 1823. Ingen mördare hittades. Tydligen var det ett rånmord. "Knallen" slogs ihjäl och berövades sina handelsvaror.

 

Att det funnits ett bål på Galgbacken antyds i domboken.

Änkan Elisabet Andersdotter födde 1693 ett barn utom äktenskapet med änklingen Erik Mattsson. Efter födelsen dödades barnet. Modern dömdes till halshuggning och bål, medan fadern (i brist på pengar till böter) dömdes till gatlopp, d.v.s att han avklädd nödgades springa mellan två led, som gav honom piskrapp och påkslag.

 

De flesta som avrättades vid Stegelröset torde ha varit tjuvar. För dessa var hängning det vanligaste straffet, och det var naturligtvis forna tiders sensation att bevittna en hängning. Tiden har emellertid förintat galgar och andra avrättningsinstrument. Det enda som påminner om den fruktansvärda Galgbacken mellan Kårtäkt och Rupstjärn är Stegelröset.

 

Trots att sockengränsen justerades till Sundborns förmån 1873 visar det ännu med sina två vingar vägen till nästa sockenröse i öst och väst. Röset är sex meter i diameter och ett väl bibehållet fornminne.